F d grafiker som bytt bana till akutsjukvården.
Utbildad grafiker flera ggr om i branschen, 34 års erfarenhet.
Arbetar på en akutvårdsenhet för strokepatienter.

Möt Katarina Mårtenson

Jag har jobbat inom det grafiska en hel del år, gått kurser och utbildningar och deltagit i tävlingar för att mäta min kompetens, inte för att vinna saker. För att se var jag står, hur har andra gjort, varför vann de och vad behöver jag bli bättre i för att lyckas bättre nästa gång? Finns det något som marknaden efterfrågar? Kan jag lära mig något nytt av detta?

Jag tror jag har varit ganska duktig, det hände att mina alster blev plagierade. Själv tyckte jag att jag hade mer att lära mig. Bli bättre i det jag gör. Till en början blev jag så klart besviken över att ha blivit kopierad men jag vände på tankesättet och började tänka att jag måste vara duktig som blivit kopierad, jag gör något bra, en design och känsla som tilltalar. För jag tänkte utanför boxen, klev utanför ramarna och tog i ordentligt när jag jobbade med reklam.

Jag gillar utmaningar, mina realistiska uppsatta mål som jag sätter upp, har en målmedvetenhet där jag med mitt fokus och min disciplin arbetar för att nå målen. Jag omskolade mig inom akutsjukvården, jag gillar tempot inom akutsjukvården. Jag har ett tålamod, ett lugn som får människor ner i ett lägre tempo. Jag är lyhörd och känner in andras tempo, anpassar mig och hittar oftast en röd tråd som jag kan nysta i när jag jobbar. Min stora känsla är att jobba med personlighetsförändrade och aggressiva människor. När jag kommer in i salen tar det inte många minuter förrän personen kommer ner i ett lägre och bättre tempo. Det kan handla om att man inte ringer på larmknappen hela tiden, det kan vara att man slutar skrika och kasta saker. Det kan vara så många stressfaktorer på jobbet som jag rensar bort, oron som de kan ha inom sig. Jag vet inte hur jag gör detta men det funkar.

Jag är stresstålig, det kan svänga på jobbet och jag kan öka tempot. Jag får ett fokus, att dit ska jag. Jag stannar inte upp och börjar tänka, jag agerar. Därefter kan jag reflektera men när det gäller är jag fokuserad och målmedveten.
Jag tar med anhöriga i vården, mår de bra så mår patienten bra och känner sig trygg. Det ger en snabbare återhämtning.